Teater kan vara magi
Ikväll var jag och mina kära teater-klasskompisar och såg ett genrep av föreställningen Don Juan på Regionteatern. De har inte premiär förän på lördag men detta var ändå som en riktig föreställning.
Jag antar att ni känner till Don Juan? Pjäsen skriven av Moliére.
Möt en playboy i ständig jakt på nya erövringar. Som fullständigt utan samvetskval lämnar försmådda kvinnor, bedragna män, vanärade familjer och brutna lagar efter sig. Efterspelen lämnar han åt sin högra hand Sganarelle. Men den här gången är kvinnorna inte fullt så medgörliga.
När jag satt där och kollade på föreställningen, så var det som att uppleva ren magi. Skådespeleriet, känslorna, scenografin, manuset... allt var klockrent! Alla levde sig in i det och tog det verkligen på allvar och gav allt. Samspelet mellan de olika karaktärerna var fantastiskt. När allt kommer upp till en sådan nivå, det är då jag förstår varför jag valde att hålla på med teater.
För mig handlar det om att kunna leva sig in i en karaktär, ta på sig den karaktärens känslor och historia, och förmedla allt detta på ett sätt som berör.
Jag blev så jävla berörd när jag såg föreställningen ikväll, jag var nära på att börja gråta flera gånger.
Det som berörde mig mest var han som spelade Sganarelle.
Han hade en sådan utstrålning som gjorde att man kunde inte slita sin blick från honom.. oavsett om han stod tyst i bakgrunden så syntes han mest av alla. Han tappade inte fokus en enda sekund, visste exakt vad han sa, och visa alla känslor riktigt tydligt. Han levde in i det så otroligt. En sann skådespelare.
Det är det man vill bli. Det vill jag bli.
Att bara kunna beröra människor så djupt att de går ut från salen med en känsla. Oavsett om det är ilska, lycka, sorg.. så har man ändå lyckats med sin uppgift. Man har fått fram sitt budskap.
Det, mina kära vänner, är sann magi.
Nu på teatern ska vi börja med barnteatern. Jag och några andra har bestämt oss för att spela upp Peter Pan. Vi har bara haft idag på oss att börja prata ihop oss men vi har redan nästan alla scener helt klara. Alla är så engagerade och det känns redan så jävla bra! Peter Pan är något som är heligt (iallafall för mig), och därför vill jag och de andra i min grupp göra den så bra som möjligt.
Jag är så sjukt taggad! Och efter ikväll.. så vill jag skapa magi.
Jag antar att ni känner till Don Juan? Pjäsen skriven av Moliére.
Möt en playboy i ständig jakt på nya erövringar. Som fullständigt utan samvetskval lämnar försmådda kvinnor, bedragna män, vanärade familjer och brutna lagar efter sig. Efterspelen lämnar han åt sin högra hand Sganarelle. Men den här gången är kvinnorna inte fullt så medgörliga.
När jag satt där och kollade på föreställningen, så var det som att uppleva ren magi. Skådespeleriet, känslorna, scenografin, manuset... allt var klockrent! Alla levde sig in i det och tog det verkligen på allvar och gav allt. Samspelet mellan de olika karaktärerna var fantastiskt. När allt kommer upp till en sådan nivå, det är då jag förstår varför jag valde att hålla på med teater.
För mig handlar det om att kunna leva sig in i en karaktär, ta på sig den karaktärens känslor och historia, och förmedla allt detta på ett sätt som berör.
Jag blev så jävla berörd när jag såg föreställningen ikväll, jag var nära på att börja gråta flera gånger.
Det som berörde mig mest var han som spelade Sganarelle.
Han hade en sådan utstrålning som gjorde att man kunde inte slita sin blick från honom.. oavsett om han stod tyst i bakgrunden så syntes han mest av alla. Han tappade inte fokus en enda sekund, visste exakt vad han sa, och visa alla känslor riktigt tydligt. Han levde in i det så otroligt. En sann skådespelare.
Det är det man vill bli. Det vill jag bli.
Att bara kunna beröra människor så djupt att de går ut från salen med en känsla. Oavsett om det är ilska, lycka, sorg.. så har man ändå lyckats med sin uppgift. Man har fått fram sitt budskap.
Det, mina kära vänner, är sann magi.
Nu på teatern ska vi börja med barnteatern. Jag och några andra har bestämt oss för att spela upp Peter Pan. Vi har bara haft idag på oss att börja prata ihop oss men vi har redan nästan alla scener helt klara. Alla är så engagerade och det känns redan så jävla bra! Peter Pan är något som är heligt (iallafall för mig), och därför vill jag och de andra i min grupp göra den så bra som möjligt.
Jag är så sjukt taggad! Och efter ikväll.. så vill jag skapa magi.
Kommentarer
Trackback
