jjohannasimonsson

Citaten är ändlösa i denna underbara serie. The Big Bang Theory in my ♥

Spelar det längre någon roll
Jag orkar inte slåss
Det är bortom min kontroll
Du lämnade mig ensam
Och självklart blev jag rädd
Min sista gnista hopp var att synas att bli sedd
Och jag glömmer bort att andas

Och gäst ikväll är Jesus
Han har kickat heroin
Han läppjar på sitt glas och Ramlösa blir vin
I en värld av idioter står han först i kön
Men han sa alltid nej

Men ingen, ingen, ingen, ingen hör...

Idag är det 10 år sedan min morfar dog.

Vet ni hur jag hyllar hans minne? Jo, med att ha så roligt som möjligt, att skratta så mycket det bara går. Han hade inte velat se oss ledsna.
Även fast jag bara var sju år när han dog så har jag många minnen av honom, som jag hårt håller fast vid, så jag inte ska glömma. Hans vita hus i Rörvik, körsbärsträdet på baksidan där jag och morfar och min kusin alltid tävlade om vem som kunde spotta kärnor längst, hans källare med en frys som alltid var fylld med glass och pannrummet där han hade skrivit alla hans barnbarnsnamn med vit färg på väggen. Så fort jag känner doften av skorstensrök så tänker jag på morfar. Han var en helt underbar person, helt fantastisk. Inte en tråkig stund var det med honom och oavsett hur länge man hade känt honom, så tyckte man om honom. Jag minns honom som en glad person som alltid var lite full i fan. Han hade alltid något hyss på gång och älskade att jäklas med folk. Min mamma och jag, och även min kusin, är likadana. Det är från honom.
Han är nog den person som skämt bort mig mest, så fort det var något jag ville ha men inte fick av mamma och pappa så gick jag till honom, och fick det. Han älskade att skämma bort oss barnbarn och leka med oss. Han hade verkligen barnasinnet kvar.
Han hade levnadsinställningen att han hellre lever några dagar mindre och är lycklig, än att leva ett långt och tråkigt liv. Han blev 64 år. Jag skulle ge i princip vad som helst för att få några år till med honom.

Han är en person som jag aldrig kommer glömma, jag glömmer aldrig hur kul jag hade med honom och hur han alltid brukade säga "Men Johanna, har du inte tvättat ögonen? De är ju alldeles svarta!" för jag hade mörka ögon, och jag gick på det varje gång.. och som han skrattade åt det.

Det är så jag minns honom, och kommer minnas honom, min älskade morfar Simon. ♥


Morfar och mamma utanför morfars hus.
Fajtandes över en godispåse, båda älskar att jäklas med varandra.


Morfar och jag under min första jul, hos honom 1993.


Morfars kaffe var något jag tyckte var jättegott som liten, både mjölk och socker i.


Älskar dig morfar. ♥

Del 2: föreställningen






Den blonda killen längst ut till vänster är Pontus, som går teater i trean. Han fick komma upp och spela Hamlets pappa i teatern de spelar i Hamlet (det är en pjäs i pjäsen, om ni inte kände till det) och faasen vad vi jublade, haha. Han clownen (Lasse) jäklades jäkligt mycket med Växjö-borna resten av föreställningen.

Gryyyymt bra föreställning iallafall! Jag skrattade nästan oavbrutet i 2 ½ timme, helt galet! Jag rekommenderar er verkligen att se 1 2 3 Schtunk om ni får chansen, det är en upplevelse! Mycket är improviserat, eller det verkar vara det iallafall, några i min klass förstörde illusionen och sa att det var inövat, men neej! Jag vill tro att det är improviserat. No matter what, så var de grymt duktiga!

Del 1: resan



De här två.. galningarna. Älskade Malin och Nikki, som har mängder av namn, t.ex: Stalin och Slicki, Rutt och Tuck (älgarna i Björnbröder), Gubbjävlarna och alla de gula små figurerna i Dumma mig. Två underbara människor som gör livet mycket roligare! Puss på er för ni förgyller min vardag!


Emelie och Jennifer, två andra tokstollar.

Annie ville inte vara med på bild och jag har ingen bild på Jennica heller från resan. Men de var såklart med. Vårat underbara gäng, som gör skoldagarna mycket roligare.
Ungefär 90% av bussresan var endast skratt och flumbilder, som ni tyvärr inte får se, haha.

Bilder från föreställningen kommer senare!