Älskade morfar.
Idag är det 10 år sedan min morfar dog.
Vet ni hur jag hyllar hans minne? Jo, med att ha så roligt som möjligt, att skratta så mycket det bara går. Han hade inte velat se oss ledsna.
Även fast jag bara var sju år när han dog så har jag många minnen av honom, som jag hårt håller fast vid, så jag inte ska glömma. Hans vita hus i Rörvik, körsbärsträdet på baksidan där jag och morfar och min kusin alltid tävlade om vem som kunde spotta kärnor längst, hans källare med en frys som alltid var fylld med glass och pannrummet där han hade skrivit alla hans barnbarnsnamn med vit färg på väggen. Så fort jag känner doften av skorstensrök så tänker jag på morfar. Han var en helt underbar person, helt fantastisk. Inte en tråkig stund var det med honom och oavsett hur länge man hade känt honom, så tyckte man om honom. Jag minns honom som en glad person som alltid var lite full i fan. Han hade alltid något hyss på gång och älskade att jäklas med folk. Min mamma och jag, och även min kusin, är likadana. Det är från honom.
Han är nog den person som skämt bort mig mest, så fort det var något jag ville ha men inte fick av mamma och pappa så gick jag till honom, och fick det. Han älskade att skämma bort oss barnbarn och leka med oss. Han hade verkligen barnasinnet kvar.
Han hade levnadsinställningen att han hellre lever några dagar mindre och är lycklig, än att leva ett långt och tråkigt liv. Han blev 64 år. Jag skulle ge i princip vad som helst för att få några år till med honom.
Han är en person som jag aldrig kommer glömma, jag glömmer aldrig hur kul jag hade med honom och hur han alltid brukade säga "Men Johanna, har du inte tvättat ögonen? De är ju alldeles svarta!" för jag hade mörka ögon, och jag gick på det varje gång.. och som han skrattade åt det.
Det är så jag minns honom, och kommer minnas honom, min älskade morfar Simon. ♥
Morfar och mamma utanför morfars hus.
Fajtandes över en godispåse, båda älskar att jäklas med varandra.
Morfar och jag under min första jul, hos honom 1993.
Morfars kaffe var något jag tyckte var jättegott som liten, både mjölk och socker i.
Älskar dig morfar. ♥
Vet ni hur jag hyllar hans minne? Jo, med att ha så roligt som möjligt, att skratta så mycket det bara går. Han hade inte velat se oss ledsna.
Även fast jag bara var sju år när han dog så har jag många minnen av honom, som jag hårt håller fast vid, så jag inte ska glömma. Hans vita hus i Rörvik, körsbärsträdet på baksidan där jag och morfar och min kusin alltid tävlade om vem som kunde spotta kärnor längst, hans källare med en frys som alltid var fylld med glass och pannrummet där han hade skrivit alla hans barnbarnsnamn med vit färg på väggen. Så fort jag känner doften av skorstensrök så tänker jag på morfar. Han var en helt underbar person, helt fantastisk. Inte en tråkig stund var det med honom och oavsett hur länge man hade känt honom, så tyckte man om honom. Jag minns honom som en glad person som alltid var lite full i fan. Han hade alltid något hyss på gång och älskade att jäklas med folk. Min mamma och jag, och även min kusin, är likadana. Det är från honom.
Han är nog den person som skämt bort mig mest, så fort det var något jag ville ha men inte fick av mamma och pappa så gick jag till honom, och fick det. Han älskade att skämma bort oss barnbarn och leka med oss. Han hade verkligen barnasinnet kvar.
Han hade levnadsinställningen att han hellre lever några dagar mindre och är lycklig, än att leva ett långt och tråkigt liv. Han blev 64 år. Jag skulle ge i princip vad som helst för att få några år till med honom.
Han är en person som jag aldrig kommer glömma, jag glömmer aldrig hur kul jag hade med honom och hur han alltid brukade säga "Men Johanna, har du inte tvättat ögonen? De är ju alldeles svarta!" för jag hade mörka ögon, och jag gick på det varje gång.. och som han skrattade åt det.
Det är så jag minns honom, och kommer minnas honom, min älskade morfar Simon. ♥
Morfar och mamma utanför morfars hus.
Fajtandes över en godispåse, båda älskar att jäklas med varandra.
Morfar och jag under min första jul, hos honom 1993.
Morfars kaffe var något jag tyckte var jättegott som liten, både mjölk och socker i.
Älskar dig morfar. ♥
Kommentarer
Syster
<3 ägnar honom en tanke, och dig också.
Trackback
