jjohannasimonsson

Den 27 september 2012 somnade min älskade Bambi in. Jag befann mig i Turkiet då och fick veta detta när jag kom hem. När jag mötte upp mina föräldrar på stationen här i Växjö och mamma sa att hon hade ”tråkiga nyheter” så visste jag direkt vad det gällde.

Det gör jätteont att jag inte var hos honom när han dog men han orkade inte mer. Han blev nästan 8 år, ovanligt gammalt för ett marsvin som oftast bara blir 5-7 år. Så han levde ett långt och väldigt lyckligt liv.

Jag har haft marsvin ända sedan jag var 8 år, men Bambi har alltid betytt mest av alla. Vi hade två marsvinshonor och lånade hem en hane för att para med våra honor. Den ena honan, Lillan, födde Bambi och tre andra ungar den 22 december 2004. Vi hade varit och julhandlat och när jag kollade ner i buren så såg jag en liten brun pälsboll och jag tänkte ”vad är det där?”. Sedan såg jag att det var ett litet marsvin och insåg att Lillan hade fått sina ungar när vi var iväg. Bambi låg utanför huset medan Lillan och de tre andra ungarna låg inne i huset. Så jag såg Bambi först, och blev kär. Han var den enda ungen vi behöll och han har alltid varit min. Varje dag så gosade jag med honom och på sommaren fick han alltid komma ut och springa i trädgården. När han var liten var han väldigt busig och sprang ofta iväg så man fick jaga efter och det är svårt att tro att någon så liten kan vara så snabb. Han hatade att bada så när jag ändå gjorde det försökte han alltid krypa upp i min famn, upp från vattnet. Efteråt virade jag alltid in honom i en stor fluffig handduk och låg och mös med honom tills hans päls hade torkat. Han har alltid varit otroligt glad och lycklig. Han älskade när man gosade med honom och han fick komma upp från sin bur och springa runt på vardagsrumsmattan. Han var den som alltid fanns där. När jag var ledsen brukade jag ta upp honom och gråta i hans päls. Han brukade slicka mina tårar från mina kinder och då mådde jag alltid mycket bättre. Ibland när jag låg och sov länge på helgmorgonarna så kom min lillasyster och la Bambi i min säng och han gosade ner sig i mitt täcke och där låg vi och gosade någon extra timme. Han fanns alltid där. Jag älskade att ta hand om honom som om han var mitt barn. Jag älskade honom mer än något annat. Och det känns så galet tomt att han inte längre finns hos mig. Jag kan inte ta upp honom och gosa med honom längre. Aldrig mer känna hans mjuka päls mot min kind, aldrig mer busa med honom. Aldrig mer säga att jag älskar honom. Men han kommer alltid finnas i mitt hjärta, och ingen skulle någonsin kunna ersätta honom.

Bambi, jag älskar dig och jag saknar dig så mycket så det gör ont! Men jag vet att du har det bra nu, du har fått frid. Jag kommer aldrig glömma dig, min älskade grisbebis. Min Bamse, Plutten, Bebis, Snutte, Älskling… kärt barn har många namn. Du är bäst. Jag älskar dig.

Vila i frid Bambi.
22 december 2004 - 27 september 2012